Utmaningar för slöjdämnet

Utmaningar för slöjdämnet i skolan – och hur de kan mötas

Det finns ett antal utmaningar för slöjdämnet i skolan som forskning och utvärdering visar på. Här är några av dem som jag har tagit fasta på och som har bidragit till hur läromedlet Slöjdresan har utformats. De har lite olika dignitet. Men de är likväl viktiga att var och en försöka möta, och jag pekar på några tankar jag har kring det.

Pia Alexisson

Utmaning: Det är svårt för slöjdlärare att utveckla lärande utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

Ämnena matematik och svenska är prioriterade i skolan och stora satsningar såsom matematiklyftet och läslyftet syftar till att utveckla lärandet på vetenskaplig grund utifrån forskning och beprövad erfarenhet, som skollagen sedan 2010 anger att all utbildning ska vila på. Att utveckla lärandet på denna grund kräver ofta samverkan med andra lärare. För en slöjdlärare som inte sällan är ensam inom sitt ämne på en skola blir det svårt att få igång en sådan utveckling och samverkan. När lokalt utvecklingsarbete tilldelas resurser är det inte ovanligt att skolledningen ser slöjden som ett för litet ämne att prioritera.

Hur möta denna utmaning?

En åtgärd som skulle sänka tröskeln för slöjdlärare att komma igång med ett utvecklingsarbete vore att samla relevant forskning kopplat till slöjdämnet på ett ställe, med hänvisningar till olika delar i läroplanen. Därmed skulle det också bli lättare att på ett mer likvärdigt plan samspela med lärare i andra ämnen i ett kollegialt lärande, vilket är en form för utvecklingsarbete som ofta förespråkas.

Här på hemsidan tas några steg för att samla relevant material. Det finns också material och diskussioner i olika forum på internet, inte minst på www.slojdlararportalen.se.

Utmaning: Slöjdämnet uppfattas som mindre viktigt, bilden av slöjdämnet är otydlig och det är därför svårt att utveckla ämnet och att samverka med andra lärare

I läroplanen framställs slöjd som ett viktigt ämne där elever tränar på och förstärker olika kunskaper och förmågor. Ofta upplevs slöjdämnet som roligt, det är ett av elevernas populäraste ämnen i skolan – men det ses ändå inte som lika viktigt som andra ämnen. Slöjdämnet tas heller inte alltid på allvar av skolledning, kollegor och föräldrar.

Ointresset för slöjdämnet medför ett osynliggörande. Det blir svårt att kommunicera vad som verkligen ingår i slöjdämnet. Osynliggörandet bidrar till att förstärka uppfattningen att slöjd är ett oviktigt ämne i skolan. Det är svårt för slöjdlärare att få till stånd samverkan med andra lärare på skolan, när det varken prioriteras av skolledning eller kollegor. Som framgår av föregående punkt finns det också andra hinder för slöjdlärare att komma igång med ett utvecklingsarbete. För detta är trösklarna höga och det är svårt att finna tillräckliga incitament att lägga tid och kraft på att utveckla, förändra och samverka när det måste göras i motvind.

Det faktum att eleverna redan tycker att slöjden är så rolig kan också medföra att incitamenten att utveckla undervisningen inte är så starka. Slöjdläraren kan hamna i en ond cirkel där ingen utveckling sker.

En tredjedel av Sveriges cirka 6 000 slöjdlärare är obehöriga och saknar alltså pedagogisk utbildning i ämnet. Då det inte finns läromedel i slöjd att utgå från är risken stor att deras undervisning huvudsakligen blir en kopia av hur det gick till då de själva var elever. Slöjdämnets och skolans utveckling de senaste decennierna syns därmed inte i slöjdsalen. Detta riskerar att förmedla en bild av slöjden som ett lite ålderdomligt och oviktigt ämne.

En utomstående som kikar in i olika slöjdsalar kan få uppfattningen att slöjdundervisingen sker på ett likartat sätt överallt. Men undersökningar visar att det finns väsentliga skillnader mellan olika slöjdlärares undervisning. Sådana skillnader kan bero på att slöjdlärare har olika förhållningssätt men också på vilka förutsättningar i tid och resurser som slöjdlärare har att utveckla och synliggöra sitt ämne. Dessa olikheter bidrar till att slöjdämnet kan uppfattas otydligt av elever, föräldrar, kollegor och skolledning.

Hur möta denna utmaning?

Det räcker bevisligen inte att framhäva slöjdens bidrag till hantverkskunnande, entreprenöriellt lärande och utveckling av många olika förmågor för att synen på ämnet ska förändras till det bättre och samverkan komma igång.

Ett sätt att möta utmaningen är att börja i en annan ände. Slöjden har kopplingar till andra skolämnen och genom att synliggöra och utveckla dessa kopplingar kan intresset för samverkan med slöjdämnet öka och därigenom kan ämnet synliggöras. Det är fullt möjligt att göra slöjden till en motor för samverkan på skolan. Tanken är att andra lärare bidrar med sina ämneskunskaper för att utveckla slöjden. Därigenom kan de få upp ögonen för hur praktiska ämnen kan bidra i mer teoretiska ämnen. Samspelet kan exempelvis handla om att slöjdläraren får stöd att förklara eller lägga upp en matematisk nyckeluppgift. Effekten blir att även eleverna får ytterligare stöd i sitt lärande och att de upptäcker möjligheterna att koppla samman praktiskt arbete och teori.

Slöjdresan innehåller genomarbetade läromedelsavsnitt som bygger på kopplingar mellan slöjdämnet och andra ämnen samt förslag på hur man kan samverka kring dessa. Fokus ligger på matematik, svenska (särskilt läsning) och samhällsorienterande ämnen.

Utmaning: Läromedel i slöjd saknas

De allra flesta lärare i andra ämnen utgår från och stödjer sig på en lärobok. Lärobokens text, dess illustrationer och lärarens undervisning ger eleven flera olika ingångar till kunskapen. Läromedlet ger läraren kontroll över undervisningen. Läromedelsutgivare har höga krav på att läromedel kopplar samman exempelvis planering, progression, uppgifter och bedömning utifrån aktuell forskning och andra styrdokument.

För slöjdämnet finns inga läromedel med progressioner och arbetsprocesser kopplade till läroplanen, utan slöjdlärare måste skapa sina arbetsmaterial själva. Det finns bara lösa delar att tillgå såsom material från andra slöjdlärare i form av film eller skrivna instruktioner. De är av skiftande kvalitet. Många instruktioner är bra och inspirerande men de uppfyller inte alltid de höga krav som annars finns för läromedel. Framför allt saknas progression och djupare perspektiv i dessa instruktioner och undervisningsmaterial.

Enligt forskningen ska undervisningen vara på rätt nivå och målen ska vara utmanande och hela tiden över elevens aktuella kunskapsnivå för att eleven ska engagera sig. Progression handlar om utveckling av elevers kunskaper av det de börjat med. För ett effektivt lärande anses att elever bör ha en förförståelse för 90 procent av de saker som tas upp och kunna 95–99 procent av alla ord som förekommer i undervisningen. Det är en avancerad uppgift att skapa ett läromedel utifrån dessa förutsättningar.

Men varje slöjdlärare måste klara det på egen hand. Förutom att undervisa och allt annat som hör till en lärares arbete måste slöjdläraren vara en läromedelskonstruktör. Kan det förväntas att alla slöjdlärare klarar detta? Knappast, och i synnerhet inte de lärare som är nyutbildade eller som är anställda utan ämnesbehörighet.

Hur möta denna utmaning?

I likhet med andra slöjdlärare har jag mångårig erfarenhet av att skapa egna läromaterial för slöjden. I mitt fall har det handlat om alla årskurser mellan 1 och 9, särskola och resursskola. Det tar tid att göra och pröva ut undervisningsmaterial med utmaningar på rätt nivå, med relevant progression, med kopplingar till läroplan och styrdokument och som ska vara roliga att jobba med för eleverna.

De senaste åren har jag framgångsrikt använt egna material i de lägre årskurserna. Elevernas utvärderingar har visat att de tycker om att jobba med mitt material. Det är en process att förbättra och anpassa ett material, vilket gjort att jag numera har en rad olika alternativ att utgå från för varje årskurs. Många av delmomenten har jag skapat helt utifrån egna idéer. Målsättningen har varit att med dessa fullt ut tillgodose läroplanens och kursplanens krav.

I läromedlet Slöjdresan har jag byggt vidare på mina erfarenheter och har utformat det så att även andra kan använda det. Slöjdresan är ett komplett undervisningsmaterial – läromedel för eleverna och handledning för läraren – i slöjd med inriktning trä och metall för årskurs 3–6.

Utmaning: Svårt att hinna ge formativ återkoppling till alla elever under lektionstid

Formativ bedömning innebär en kontinuerlig dialog mellan lärare och elev om mål och vad som krävs för att nå målen.

Slöjdlärare är vana vid en viss typ av formativ återkoppling och bedömning då arbetet i slöjden ofta handlar om problemlösning som elever och slöjdlärare diskuterar kring. Tyvärr rör det sig ofta främst om de elever som själva tar kontakt med slöjdläraren och det handlar ofta om hur eleven kan gå vidare i arbetet istället för återkoppling utifrån lärandemål och syftet med uppgiften. Slöjdlärare hinner sällan, eller har inte förutsättningar att, ge likvärdig strukturerad formativ återkoppling till samtliga elever under lektionstid.

Forskning har visat att formativ bedömning ökar elevernas lärande. Både eleven och läraren ska ha en tydlig bild av hur eleven ska nå de uppsatta målen, under lektionen bör lärandemål aktualiseras och läraren ska ge återkoppling för att hjälpa eleverna att sätta fingret på vad de har lärt sig. Att eleven utvecklar kunskap om hur denne ska gå tillväga för att uppnå sina mål är viktiga för utvecklandet av självförtroende och självuppskattning, två viktiga faktorer för lärande. Forskning visar också att individer med sämre skolresultat och individer ur olika minoritetsgrupper är sämre på självuppskattning. Det är dessa elever som oftast blir åsidosatta när slöjdläraren inte hinner med alla elever. Mycket beror på att lärarna ofta inte har kunskap om elever i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd.

Hur möta denna utmaning?

I min egen undervisning har jag systematiskt lärt mig, utformat och prövat metoder för formativ bedömning och för att hinna med alla elever. I Slöjdresan har jag försökt bygga in en struktur som ger möjlighet till formativ återkoppling, bedömning och elevsamverkan. För bedömning i övrigt finns gott om underlag, kurser och utbildningar på Skolverkets hemsida och på högskolor.

Utmaning: Svårt med elever som har olika stödbehov

Slöjdämnet erbjuder i sig många möjligheter till elevinflytande och individualisering, men det är en stor utmaning att med den korta undervisningstid som slöjden har och med det stora antal elever som slöjdlärare har att ge alla elever en likvärdig undervisning.

Många gånger deltar elever som har behov av särskilt stöd på slöjdlektionerna utan att resursperson finns med trots att eleven har det stödet i andra ämnen. Behoven av särskilt stöd kan vara av olika art. Därför behöver ofta flera olika anpassningar förberedas. Det kräver flexibilitet, mycket arbete och samverkan för att komma fram till ett fungerande arbetssätt för varje individ. Slöjdläraren måste kunna hantera olika diagnoser och stödbehov.

En tredjedel av alla slöjdlärare saknar pedagogisk utbildning i slöjdämnet. Många kan inte förväntas ha kunskap om specialpedagogik. Elever med särskilda behov kan därför ses som problem som inte kan lösas och förses ibland med amatörmässiga och nedsättande kategoriseringar som lillgammal, konstig, jobbig, tyst, lat etc.

Kravet på anpassningar gäller även för särskilt begåvade elever och för ej svensktalande elever.

En aktuell utmaning handlar om att möta till Sverige nyanlända elever, varav somliga är ensamkommande barn. Den nyanlända elevens första tid i skolan är avgörande för hans eller hennes framtida skolgång och skolan behöver ha höga ambitioner. Nyanlända elever går sedan 2016 i vanliga undervisningsgrupper, vilket för många lärare ställer helt nya krav, inte minst på grund av omfattningen av antalet nya elever i denna kategori.

Hur möta denna utmaning?

Det här är en utmaning jag har arbetat med i många år. Jag har studerat specialpedagogik och har arbetat med elever, barn och ungdomar med funktionsnedsättningar dels i mitt arbete som slöjdlärare, dels utanför arbetet för att lära mig mera om barn i behov av särskilt stöd och hur man kan jobba med sin undervisning för att dessa elever ska blir inkluderade. Jag har utvecklat specialpedagogiska metoder i slöjdämnet som fått sådana effekter att alla elever blir mer självständiga i sitt lärande.

Slöjdresan innehåller anvisningar om hur hänsyn kan tas till elever i behov av särskilt stöd och visar på hur man kan göra anpassningar. En erfarenhet jag har är att om undervisningen anpassas till elever med behov av särskilt stöd fungerar det bra för alla elever.

Utmaning: Svårigheter att arbeta med hållbar utveckling som progression i slöjden

I skolans uppdrag ingår att verka för hållbar utveckling. Eleverna ska få möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till miljöfrågor. Undersökningar har dock visat att skolorna inte har lyckats med att jobba med hållbar utveckling på så sätt att det finns en progression i lärandet.

Många slöjdlärare arbetar med hållbar utveckling, ofta under temat återbruk. Exempelvis ska en gammal burk, kapsyler eller en strumpa bli en förändrad eller en ny sak. Problemet med dessa teman är att de tenderar att bli en separerad del av undervisningen snarare än ingå i en progression om lärandet kring miljöperspektivet.

Hur möta denna utmaning?

Eftersom slöjden hanterar en rad olika material och det uppstår spill finns det många sätt att aktualisera hållbar utveckling. Idealet är att frågor om hållbar utveckling ständigt är aktuella, vilket är min ambition.

Därför genomsyras Slöjdresan av ett miljöperspektiv som byggs på i en progression. Lärarhandledningen innehåller råd om hur ett okomplicerat men genomtänkt återbruk kan prägla ämnet.